I söndags hade vi som församling besök av pojkarna från Sävedalen som var vårt premiärnummer i sommarprogrammet. Pojkarna från Sävedalen levererade på en hög nivå sin musik. Men inte bara musiken levererades, utan även pojkarnas tro. En tro som på ett enkelt sätt presenterades som något synnerligen viktigt för dem i deras liv.

Jag hörde Sävedalspojkarna förra året när de gästade Sommarprogrammet i Fjällstugan, jag visste alltså om deras spelande, sångerna och den sköna inramningen. Detta ledde till att tron blev presenterad på ett enkelt och naturligt sätt.

Förra året hade jag inte dessa förhoppningar inför kvällen, jag hade enbart förhoppningar på en god kväll i musikens tecken. Men jag blev sannerligen förvånad förra året. De levererade både musik och tro på ett sätt som var unikt utifrån mitt perspektiv, något som jag sällan hört tidigare.

Med erfarenheten från förra året i mitt minne blev jag således inte förvånad i år. Men förra året blev jag förvånad.

Jag kan utmanas av tanken - Kan jag leverera kunskap och tro på ett sätt som förvånar på ett nytt perspektiv, på ett sätt som inte är väntat....

Om jag talar utifrån vad jag fått höra utifrån förutfattade meningar om hur Kristna är, kan jag sammanfatta dessa till stor del med hjälp av orden. "De lever inte som de lär".

Kanske det är min utmaning idag. Att försöka leva som jag lär, att på något sätt förvåna i mötet med människor.

Nu i eftermiddag är det sommarprogram - "Sjung med Egon & Gråsparvarna från Kinnekulle" de kan nog överraska mig på något annat sätt än vad "Sävedalspojkarna" gjorde.  

Johan Einarsson