- Min gudsbild är formad av rytmen. Jag tror att i begynnelsen var rytmen, hjärtpulsen. Det var ur den som gud skapade och det är här som rytmen känns tydligast. Gud genomsyrar allt. Så säger musikern och metodistpastorn Tomas boström i en intervju i Kyrkans Tidning i april i år. Han har översatt många av leonard Cohens låtar, exempelvis ”Hallelujah” till svenska och turnerar nu med bland annat dem.

Några veckor senare, i mitten på maj, kunde man läsa på tidningen Dagens hemsida om hur en nordirländsk lovsångsgrupp, Rend Collective Experiment, släppt en version av lovsångsklassikern ”How great is our God (Så stor är vår Gud)” som rusat skyhögt på musiklistor. Det unika med låten är att den framförs utan vanliga musikinstrument. Det enda ackompanjemang som används i hela videon är fem telefoner av märket iPhone som simulerar gitarr, bas, piano och trummor.

Vad vill då det här säga? Jo, att det passar Gud precis lika bra att vi prisar Honom högljutt, rytmiskt och med nya tekniker som att vi gör det med stillsamhet och tystnad. Varje människa är unik. Eftersom Gud har skapat oss olika blir Han förmodligen jublande glad över att vi väljer så många olika sätt att visa vår kärlek.

För tänk vad roligt det måste vara för Gud att nås av lovsånger från stora församlingar, se innovativa klipp på Youtube skapade med teknik som inte fanns för tre år sedan, lyssna till stilla böner eller klassiska psalmer, allt för att prisa Honom. Det är vad man kan kalla en salig blandning!

Sofia Arnoldsdotter