I den kristna tron är tjänandet centralt, hela Jesu liv och den första kristna församlingen är helt inriktade på att tjäna varandra.

Den första församlingen finns beskriven i Apostlagärningarna kap 2 vers 42-47:

“Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.

Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.”

Några nyckelord ifrån texten - Bibelundervisning, social hjälp, levande gudstjänst, Andens ledning och karismatisk och öppenhet och identitet.

Som församling är det självklart att ha gudstjänst och bön, att söka Andens ledning, men lika centralt är tjänandet, och det osjälviska tjänandet. Ibland kan vi drabbas av att tjänandet i första hand skall handla om att ”värva medlemmar”. Men om vi ser till Jesu liv, hur han mötte människor, hur han helt osjälviskt tog döden på korset osv – får vi en förebild i att möta människor.

Varje gudstjänst arbetar vi med frågan hur vi undervisar och visar på Jesus Kristus. Varje dag bör vi ställa oss frågan hur det gick med uppmaningen ifrån Jesus “allt vad du vill att någon skall göra för dig, skall du också göra för dem”. Varje dag uppmanas vi att bedja, men varje dag bör vi också fråga oss – hur kan vi vara öppna för att hjälpa varandra med de behov som finns…

Vi behöver bönen för att vara öppna för hjälp till de som behöver hjälp, vi behöver undervisningen för att förstå vem Jesus är, behöver Andens ledning för att förstå vad Jesus vill säga till oss, vi behöver vara öppna för nya människor men vi behöver sannerligen öva oss i att tjäna varandra osjälviskt, enbart för att Jesus utmanar oss.

Johan Einarsson
Pastor & föreståndare
Andreasförsamlingen/Fjällstugan

Mats Karsberg, ungdomsledare i Hallby fotboll är en av tre medlemmar från Hallby som åkte med till Moldavien i somras. Han konstaterar att projektet Fotbollsgemenskap har bidragit med utrustning för att ungdomarna som tillbringar dagarna vid ett dagcenter i Moldavien, ska kunna få bra fotbollsträning och därmed en meningsfull fritid. Under hösten har de bland annat fått två gräsklippare och ett riktigt fotbollsmål, koner, fotbollströjor, västar och taktiktavlor vilket har skickats via Erikshjälpens regelbundna transporter till landet.

– Med enkla medel har vi kunnat bidra till att hjälpa utsatta barn och ungdomar som lever under svåra förhållanden, säger Mats Karsberg.

Redan i våras samlade projektet in 10 000 kronor som de sex representanterna från Hallby fotboll och Fjällstugan hade med sig när de besökte Moldavien. De träffade då representanter och barn från dagcentret i Moldavien och arrangerade bland annat tävlingar och naturligtvis fotbollsmatcher. Redan då hade delegationen med sig fotbollar, västar och annat som barnen fick. Mats menar att barnen nu lever under torftiga förhållanden men att de som deltar i fotbollsträning på detta sätt kan få en mer meningsfull fritid. Just nu pågår fotbollsträning ett par gånger i veckan med omkring 30-40 ungdomar, men Mats tror att detta kommer att växa. Han tycker att vi med våra enkla medel har startat något som kan bli mycket stort för att hjälpa ungdomarna.

– Vi har ingen mall hur man ska göra utan det handlar om mycket engagemang från personer inom Fjällstugan och Hallby fotboll, säger han.

Mats Karsberg tycker att samarbetet mellan Hallby och Andreasförsamlingen är jättebra men att det är något ganska unikt. Han anser också att det är märkligt att sådana samarbeten inte är vanligare.

– Jag hoppas att vi kan fördjupa samarbetet att fler inom båda föreningarna ska känna att de vill vara med i att jobba ihop över föreningsgränserna, menar han.

Hallby och Fjällstugan arrangerar var sina loppmarknader som delvis ger ett bidrag till fotbollsprojektet.

Den som främst sköter fotbollsträningen i Moldavien heter Viktor och han ska beredas möjlighet att få komma till Jönköping och delta i Hallbys fotbollsskola nästa sommar. Där kommer han kunna lära sig mer om fotbollsträning.

Under försommaren, i slutet av maj och början av juni, ska återigen en grupp från Jönköping åka till Moldavien och besöka barnen och ungdomarna i fotbollsprojektet. Det kommer att bli en något större grupp än de sex personer som åkte sommaren 2011. Är du intresserad av att följa med så hittar du mer information om detta på sidan om fotbollsgemenskap. Eller kontakta John Ahlström, pastor i Andreasförsamlingen.

Gabriel Djärf

En liten pojke rusar in på en restaurang i centrala Chisinau, huvudstaden i Moldavien. Han skulle kunna vara vilken svensk pojke som helst. Men nu är han inte det. Han lever på gatan i Europas fattigaste land. Inne på restaurangen tigger pojken vädjande efter en bit mat hos restauranggästerna. Kommer någon ge honom något att äta? Kommer någon i restaurangen offra en bit av sin egen mat till pojken? Innan någon av gästerna hinner göra något går kyparen fram till barnet och ger honom en örfil och skäller ut honom. Pojken ska inte komma och störa gästerna, menar kyparen.

En liten stund senare kommer en vildhund in på restaurangen och börjar äta av smulorna på golvet. Kyparen låter hunden vara.

Vad är en människa värd? Vad kan du och jag göra för att få en bättre värld? Jag väljer att tro gott om människor, att människor i grunden vill väl. Jag tror även att de flesta människor vill hjälpa andra människor. Jag tror till och med att vi mår bra av att hjälpa.

Man behöver inte åka till Moldavien för att hjälpa. Under våren kommer vi lyfta frågan om vad vi som församling kan göra för att hjälpa vår stad. En man som heter Clarence Olsson kommer ifrån Los Angeles för att berätta (på svenska) om hur deras kyrka – Dream Centre – lever nära samhället. Senare på våren kommer en präst ifrån Stockholm vid namn Carl-Erik Sahlberg som även han lever nära samhället och dess minsta.

Tre saker du inte får missa under våren:

1. Vårt barn-/ungdomsarbete växer. Be för ledare och barn/ungdomar/unga vuxna som samlas i Fjällstugan varje vecka.
2. Vi kommer ha två Teman på gudstjänsterna under början av våren: Pengar – vad gör de med oss?” och ”Tjänande – vad har det med mig att göra?” Missa inte!
3. I slutet av våren åker vi på en hjälpresa till Moldavien. Info och intresseanmälan finns på fjallstugan.se/fotbollsgemenskap

Till sist önskar jag er en God Jul och ett Gott nytt år.

John Ahlström

– Det finns en andlig längtan i vårt samhälle och det är väldigt inspirerande, säger hon. Men vi kan inte tro att människor kommer till oss, vi måste visa människor på vår tro för att den ska kunna spridas vidare.

Jenny arbetar som ungdomskonsulent på Svenska missionskyrkans distrikt, Östra Götaland, en anställning hon har haft sedan februari 2009. Det innebär att hennes arbetsplats är i hela Jönköpings, Östergötlands och Kalmar län. En av de främsta uppgifterna är att stötta de anställda ungdomsledarna i distriktets församlingar. Deras arbete, menar hon, är ibland tungt och utsatt.

Tidigare har hon jobbat som ungdomsledare bland annat på Hönö, där hon är uppväxt. Hon har varit elevassistent och vikarierat som lärare. Hon är utbildad socialpedagog och har läst psykologi i Örebro. Hon kände ett kall att jobba med kristen tro, något hon kommer att göra hela livet i någon form, tror hon. Vändpunkten var när en person sa till henne att: ”Det som är på förstaplats i ditt hjärta, det ska du jobba med. Sedan måste det finnas tid till vila också.”

– Det behöver inte vara att ha tron som yrke, utan där jag är, i det jag trivs att göra, där har Gud användning för mig. Om jag tillåter Gud att använda mig, avslutar Jenny!

Gabriel Djärf

Beslutet i Svenska Missionskyrkans konferens var enhälligt utan omröstning men det är inte bindande för församlingarna, som själva avgör om de skall tillhöra det nya samfundet eller inte. För detta krävs att de i sina stadgar skall införa en passus om att de accepterar den teologiska grund som gäller för den nya kyrkan som tillsvidare benämns Gemensam Framtid.

Inget egentligt försök gjordes att ena bildandekonferensen kring ett namn för kyrkan och ej heller fanns något förslag till kyrkoledare. Detta föranledde ombud från vår församling att yrka på återremiss i avvaktan på att alla viktigare detaljer hunnit lösas. Detta avvisades dock. Dessa frågor skall lösas vid den nya kyrkans första konferens under våren 2012.

Till ordförande valdes Ann-Sofi Lasell. Hon är ordförande för Immanuelsförsamlingen i Gävle (SMK). Hon är socionom och organisationskonsult. Hon kommer under det första året att vara arvoderad för att leda arbetet med att bygga upp den nya kyrkan.

För de församlingar som har en anknytning till flera samfund kvarstår denna möjlighet – ett förhållande som då skall noteras i stadgarna.

Att en församling blir medlem av GF-kyrkan innebär inga omedelbara förändringar för församlingens arbete. Den behåller sitt namn och sina stadgar med tillägget att man ansluter sig till sitt nya samfunds grundsatser. Det innebär således inte att församlingar på samma ort slås samman utan varje församling behåller sin självständighet att besluta i organisatoriska frågor.

De nuvarande demokratiskt valda distrikten upphör dock i och med detta verksamhetsår och ersätts av en regional indelning för stöd åt församlingarna och är en del av GF-kyrkans organisation. Frågan om distriktsgårdarna och annan gemensam egendom kommer att lösas i den nya organisationen.

Även om församlingarna inte organisatoriskt påverkas av sammanslagningen på nationell nivå så måste de förhålla sig till kyrkans grunddokument – stadgar och teologiska grund. 

Medlemskap och dop

Medlemskapet skall grundas på dopet – antingen som barndop eller vuxendop. En församling kan dock ge möjlighet för ett medlemskap ”i väntan på dop” för en medlem som inte känner sig helt beredd. Ett barn kan vara ”förberedande medlem” och skall då vid vuxen ålder tillfrågas om det vill bli medlem. Om detta har varje församling beslutanderätt.

Nattvarden

Nattvardsfirande skall normalt ledas av ordinerad pastor men när sådan saknas kan lekmän ”avskiljas” för detta uppdrag vid en särskild ceremoni. 39% av församlingarna hade under remissomgången uppfattningen att SMK:s nuvarande ordning borde gälla – att även lekmän kan leda nattvardsgången. Nu blir det lite striktare men hanterbart för de församlingar som har deltidspastor eller ingen alls. För Andreasförsamlingen blir det tills vidare ingen förändring av nattvardsordningen.

Vägledning

Församlingarna är självständiga och ansvarar inför sig själva i enlighet med sina stadgar men måste förhålla sig till de grundsatser de har anslutit sig till. Om de avviker från dessa kan de av kyrkokonferensen uteslutas. Kyrkoledningen skall kunna ge vägledning och praktisk hjälp – till exempel vid pastorstillsättning. För de ordinerade pastorerna skall samfundet utöva tillsyn genom en särskild ansvars- nämnd. 

Kyrkokonferens

En kyrkokonferens sammankallas varje år och väljer kyrkostyrelse och beslutar i ärenden av gemensam karaktär samt ger i övrigt rekommendationer till församlingarna. Andreasförsamlingen kommer nästa år att kunna representeras av fyra ombud. Endast ombud har rösträtt i konferensen. Yttrande- och förslagsrätt tillkommer också styrelsen och en del funktionärer. Varje medlem, liksom varje församling, har rätt att insända motioner för behandling på stämman. En församling kan också inlämna frågor som skall besvaras av kyrkoledaren vid stämman. 

Internationellt

GF-kyrkan är medlem av de världsvida organisationer som sammanlänkar de baptistiska, metodistiska och reformerta kyrkorna samt av Kyrkornas Världsråd. Yttre mission och samarbete med systerkyrkor har en fortsatt stark ställning enligt grundsatserna.

Ekumeniken på Bymarken

Givetvis kommer samarbetet mellan de församlingar som nu kommer att ingå i den gemensamma kyrkan att lyftas fram. Med en gemensam teologisk grund finns det ingen anledning att konkurrera om medlemmar och gudstjänstbesökare – däremot finns fortsatt möjlighet att behålla traditionella särdrag och en invand prägel på gudstjänsterna för att kunna nå och attrahera så många människor som möjligt. Det avgör man inom den lokala ekumenikens ram.

Inom Bymarksområdet finns ingen annan församling som kommer att tillhöra den nya kyrkan så inga samarbetsfrågor aktualiseras av den anledningen. I kyrkans grundsatser sägs dock att ”det finns bara en kyrka, Jesus Kristi världsvida kyrka, av den är vi en del”. Av det stärks en ekumenisk strävan att fördjupa enheten med övriga kyrkor och samfund.

I Dalvik finns en församling inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Dalvikskyrkan är samtidigt en distriktskyrka inom Svenska kyrkan. Även Sjundedagsadventisterna har en församling här och dessutom har andra samfund medlemmar som lever på Bymarken och därför omfattas av andra kyrkors arbete. Under en process när ekumeniken utvecklas är det naturligt att titta på andra kyrkors närvaro i verksamhetsområdet och att se vad som kan göras för att utveckla den gemenskapen. 

Vad händer med medlemmar som inte är döpta?

Svaret är att alla som nu är medlemmar kommer att så förbli – dopkravet gäller enbart nytillkommande medlemmar. Jämför med att Svenska kyrkan på grund av tidigare praxis fortfarande har många odöpta medlemmar. 

Vad gäller vid flyttning till annan församling inom GF-kyrkan?

Medlemskap i en församling ger rätt till medlemskap i en annan församling. Om det gäller ett medlemskap i väntan på dop eller förberedande medlemskap för barn beror det på om den mottagande församlingen i sina stadgar medger den typen av medlemskap. Det föreligger en rätt för församlingarna att själva utforma regelverket. 

Hur går det med namnfrågan?

Namnfrågan kommer att beredas fram till kyrkokonferensen. Klart är dock att det tidigare förslaget om Ekumeniakyrkan har fallit. Ett förslag kommer att läggas fram av kyrkostyrelsen men det står också fritt för församlingar och medlemmar att lägga fram egna förslag i form av motioner till kyrkokonferensen. Detta skall ske senast fyra månader före konferensen, varför sådana initiativ måste diskuteras redan i höst. Oavsett vad den nationella organisationen kommer att heta står det fritt för församlingarna att använda vilka namn som helst som församlingsnamn. Namn som Tabernaklet, Betelkapellet och Missionskyrkan kommer därför att vittna om de traditionella rötterna.

Magnus Nordangård

Vi befann oss på semester på Gullbrannagården, som ligger söder om Halmstad, mitt i förberedelsen inför kvällsmat när ryktet i campingköket kom att det skett ett terroristdåd i Oslo. Någon hade sprängt en bomb mot statsministern och hans kontor.

Mobilerna började arbeta för att ta fram fakta. Snart började bilden klarna, Oslo och Utöya var utsatta för en av vår tids värsta terroristdåd. Dåd som systematiskt var inriktat på unga människor, som hade en av sina livs mest minnesvärda veckor med läger, debatter, bad... Utöya som för många människor var paradiset, blev förändrat till dödens plats.

För mig personligen blev Jesu ord ”lida med dem som lider... gråta med dem som gråter” en vägledning. Jag blev utmanad att släppa fokus ifrån mitt eget paradis till att lida med dem som verkligen led i Norge.

När Jesus säger ”gråta med dem som gråter” utmanar han oss att på ett enkelt sätt bedja för dem som ”gråter”. De orden blir avgörande för mig i min relation till händelserna i Oslo och på Utöya. Jesus utmanar mig att släppa fokus ifrån mitt eget och se till dem som behöver fokus och hjälp.

Att inte i första hand se till sitt eget utan att se till dem som behöver är en utmaning som inte är enkel att följa, det är en del av det kristna lärjungaskapet – att följa Jesu fotspår – som i sin grund är osjälvisk och utgivande.

Johan Einarsson

Utsikten ifrån Fjällstugan är inte lika fascinerande som ifrån flygplanet. Vi ser Huskvarna, Vättersnäs och Liljeholmen. Vi ser Vättern utan is. Vi ser Skinnersdal och Torpa.

När jag ser utsikten ifrån fönstret på Fjällstugan är jag övertygad om att jag fått Jönköpings vackraste arbetsplats. Kanske är det att jämföra med en pilot. En pilot har en vacker syn ifrån sin arbetsplats, ser vackra vyer var dag. En pilot är ledaren för planet, och ska manövrera planet på rätt väg till slutdestinationen.

Jag behöver få utsikt ifrån mitt liv ibland. Uppleva att vi har det fantastiskt bra i Sverige. Uppleva att lyckan inte kommer med en ny tv. Människorna som jag mötte i Soweto hade ingenting, men de spred glädje ändå! Utsikten ifrån mitt liv hjälper mig att få perspektiv i mitt liv, hjälper mig att vara ledare för församlingen, hjälper mig att utmana dig och mig att ”lyfta blicken” ifrån det som enbart handlar om mig själv...

När jag läser om Jesus i Bibeln utmanas jag att bli mindre självisk – jag lyfter blicken – och ser längre än enbart till mig själv.

Johan Einarsson

Jesus säger ”låt barnen komma till mig”. Ett ord som i sitt sammanhang är tydligt adresserat till lärjungarna, att släppa fram barnen och låta dem möta Jesus. Lärjungarna ville mota bort dem, men Jesus gick rakt emot sina lärjungar och säger ”låt barnen komma till mig”.

Kan vi som församling lära oss något av Volvo?

Att barnen och tonåringarna är viktiga? Att vi har ett arbete som gör att barnen och tonåringarna känner sig hemma och säkra i vår miljö? Att vi i alla lägen utma- nas av barnen att vara ”äventyrsfyllda” i vårt sätt att tänka arbete med och bland barn? Att barnfamiljerna är ytterst vik- tiga?

Kan vi lära oss något av Jesu ord om "Låt barnen komma till mig"?

Att aldrig hindra barnen från att komma in i vår Fjällstuga? Att alltid se på barnen som en hälsning från Gud om hur vårt sinne skall vara (inte barnsligt)? Att inte alltid tänka på vårt bästa i första hand, utan tänka på barnens och tonåringarnas bästa? Att barnen är vår framtid och att barnfamiljerna är ytterst viktiga? Att tänka ”Hur vill barnen närma sig vår kyrka?” inte ”Hur vill vi att barnen skall närma sig vår kyrka?”

Volvo har lyckats att sätta barnfamiljerna och barnen i fokus. Vi som församling kan ta till oss av bilderna, och samtidigt ta in Jesu ord in i våra liv. Vår framtid är ljus om vi sätter barnen i fokus, och tonåringarna får plats, om barnfamiljerna känner sig hemma. Vi skall självklart tänka på helheten, barn, unga, ensamma, gifta, pensionärer. Fjällstugans unika specialitet är just helheten och öppenheten, och framtiden för att ha kvar den öppenheten är Jesu ord om barnen.

Johan Einarsson

Han skulle tala om ledarskap och erfarenheter från sitt fotbollsliv. Intresset att få vara med i den exklusiva skaran åhörare denna februarikväll var enormt. Men bara ledare inom fotbollsföreningen Hallby och SMU på Fjällstugan hade bjudits in. Det var startskottet på ett samarbete mellan de båda föreningarna.

– Hallby och Fjällstugan verkar i samma närområde runt om på Bymarken och det är delvis samma ungdomar och föräldrar som är engagerade i föreningarna, menar John Ahlström som har tagit initiativet till att knyta fotbollen och kyrkan närmare varandra.

John är själv en inbiten fotbollsspelare och spelar just nu i Hallbys herrlag och han är även ungdomspastor på Fjällstugan. En av styrelseledamöterna i IF Hallby Fotboll är Pernilla Ljungbergh som bor alldeles intill både Hallbys fotbollsplaner och Fjällstugan. Hon menar att det gemensamma läget på Bymarken är något som föreningarna bör ta vara på. IF Hallby Fotboll har cirka 700 medlemmar. Klubben arrangerar bland annat Sveriges tredje största fotbollsskola varje sommar. Mellan 300 och 400 barn deltar på fotbollsplanerna som bara ligger ett stenkast ifrån Fjällstugan.

– Båda föreningarna präglas av det lokala engagemanget, nära människorna, säger Pernilla Ljungbergh. Det är en grogrund för gemenskap, menar hon.

Fotbollsgemenskap kallar de det – det samarbete som ska leda till att ledare i de båda föreningarna inspireras och utvecklas och till att stödja hjälporganisationen CRAC i Moldavien genom en riktad insats med ekonomiska bidrag.

– CRAC verkar bland fattiga barn i Moldavien och med hjälp av fotbollen kan denna organisation ge barn glädje och en meningsfull fritid, tror John. Kyrkan och fotbollsföreningen har ju ett gemensamt intresse att ta hand om barn och ungdomar, inte bara i vår närmiljö utan även längre bort där behoven kan vara ännu större än på hemmaplan, menar han.

– Det gemensamma är viktigt, att göra det tillsammans, tillägger Pernilla. I gemenskap ligger att ge något till varandra. Erik Hamrén gav oss inspiration under fotbollskvällen och vi kan ge något vidare till andra och varandra.

Erik Hamrén som leder det svenska herrlandslaget i fotboll har hundratals förfrågningar om att komma och föreläsa, så det var lite av en chansning när John kontaktade Svenska fotbollförbundet redan i september.

– Skicka ett mejl, sa de, vilket jag gjorde. Sedan ringde Erik upp mig och han nappade på vår idé när jag berättade om den. Det är jättekul att han tar sig tid att komma för han är ju en av Sveriges främsta fotbollsledare just nu, fortsätter John lyriskt.

Efter en presskonferens följde en nära två timmar lång samling med förbundskapten Erik Hamrén och uppemot 200 SMU- och fotbollsledare. Pelle och Jonas från Restaurang Fjällstugan var på plats och bjöd på kaffe och kaka åt alla deltagare. Hamrén bjöd, också han, rikligt på sig själv och framkallade mycket skratt från publiken. Han fick bland annat frågan om han är troende:

– Jag tror på Gud och ber ibland, särskilt inför viktiga matcher, svarade Hamrén, och det har hänt att jag har blivit bönhörd, sa han med glimten i ögat. Jag växte upp i EFS i Ljusdal, men nu var det längesedan jag var i kyrkan, fortsatte han.

Han berättade också att han ville bli präst när han var liten – präster arbetar ju bara söndagar, trodde han då.

Efter fotbollskvällen med förbundskaptenen fortsätter samarbetet mellan Hallby och Fjällstugan under våren. Då ska det samlas in pengar till CRAC, organisationen som en svensk, Fredrik Olsson, står bakom. Nästa steg är att representanter från Jönköping måste få möjlighet att besöka Moldavien och se med egna ögon hur stora behoven är och hur vi kan fortsätta att stödja projektet, menar John Ahlström.

Det var första gången Erik Hamrén föreläste i en kyrka. Men kanske var det inte sista gången som de båda föreningarna hade ett gemensamt möte här.

– Vi får se vad projektet leder till i framtiden, hur samarbetet kan fortsätta, men ledarna i de föreningarna kan lära av varandra på många olika sätt, säger Pernilla Ljungberg i Hallby Fotboll.

Gabriel Djärf

Den 24 februari gästade Sveriges förbundskapten i fotboll Erik Hamrén Fjällstugan och höll en föreläsning för Hallbys och Fjällstugans ledare. Detta var startskottet på ett samarbete mellan föreningarna. Mer information om projektet kommer upp efter hand.

Läs mer om ledarkvällen där Erik Hamrén gästade:

http://jnytt.se/nyhet/38594/fotboll-och-religion-nar-hamrn-var-i-jonkoping

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=249515

http://www.nutidningen.nu/index.php/sport/95-sporten-jnu/4504-Bollpastorn-moeter-Hamren

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_jonkoping?title=hallby_if_och_kyrkan_samarbetar&videoid=1277103

Namn: John Ahlström
Ålder: 29 år
Familj: Hustru Åsa och dotter Tove, 2 år
Uppväxt: Göteborg
Favoritmat: Köttfärssås och spagetti.

Som nyutbildad pastor har John anställts av Andreasförsamlingen för att arbeta särskilt med ungdomar. Han ser sin tjänst som en fortsättning av pastorsutbildningen. Man lär sig hela tiden och utan det synsättet är det risk för stagnation i yrkesrollen. Han menar att församlingens verksamhet bör ha ett tvåpunktsprogram som grund:

– Dels ska vi fördjupas och växa i tro, dels ska fler komma till tro, säger han.

Under hela livet har John spelat mycket innebandy, bland annat i juniorlandslaget. Men nu är det främst fotboll som gäller. Som ungdomspastor har han inlett samtal med idrottsföreningen Hallby och hoppas på ett framtida samarbete om ungdomarna i vår omgivning. Till att börja med ska klubbens idrottsledare och församlingens SMU-ledare bjudas in till en gemensam ledarkväll där de bland annat ska få lyssna till en föreläsare.

Namn: Moa Liljemark
Ålder: 21 år
Uppväxt: Värnamo
Favoritmat: Kycklinglasagne

Efter ett år på Bibellinjen på Södra Vätterbygdens folkhögskola valde Moa att fortsätta med ett års arbete inom en församling. Hon är ungdomsledare och mycket av hennes arbetstid går åt till de olika verksamheterna och att skapa relationer med de unga som finns på Fjällstugan, men även utanför. En dag i veckan är hon nämligen på Junedalsskolan och där handlar det mest om att bara vara närvarande och lära känna eleverna.

– Jag har börjat få kontakt med ungdomarna som finns omkring mig. Nu vill jag fördjupa kontakten och ta ett steg längre i relationen, berättar Moa. Ett exempel på detta är den tjejgrupp som Moa har startat. Det är 5-6 tjejer i fjortonårsåldern som träffas varannan vecka i en annan miljö än kyrkan. Det kan till exempel vara hemma hos någon eller på något kafé där de möts för att umgås och prata om livet.

Gabriel Djärf

– Vi gör detta för att väcka ett större intresse för missionsfrågor i vår församling, säger Jenny Thorén i Internationella gruppen.

Det finns många i vårt distrikt som tidigare har varit ute som missionärer, men just nu är det endast omkring 15 stycken i hela Sverige som är ute i mission från Svenska Missionskyrkan, berättar Jenny Thorén.

– Med missionshelgen vill vi visa att mission inte är död, men att det är mission på ett nytt sätt, fortsätter Jenny. Det är många ungdomar som åker ut som volontärer idag. Men hon är lite besviken på att det inte kom så många unga till helgens träff.

Flera före detta missionärer hade bjudits in till missionshelgen och Carl-Johan Sävinger från Sävedalen, som har arbetat med mission i Ecuador, föreläste. Han menar att det inte längre handlar om geografi när vi ska missionera. Förr var det starkt förknippat med mission att missionärer flyttade långt bort från Sverige för en lång tid och att det var ett särskilt land eller område som skulle kristnas.

– Mission handlar inte längre om geografi! Vi ska fortsätta att grunda och stärka församlingar oavsett om vi gör det i Sverige eller utomlands, säger Carl- Johan Sävinger. Det handlar om nya arbetsfält, att skapa väckelse och växtmiljöer, fortsätter han.

Till exempel anser han att vi borde använda teologer från exempelvis Kongo eller Indien som lärare på Teologiska högskolan, THS. Det finns sådana personer i församlingar i Sverige och Carl-Johan menar att de kunde komma till bättre nytta om de användes på THS.

Internationella gruppen har tidigare anordnat en missionshelg per termin.

– Att diskutera mission leder till att vi i församlingen blir bättre på att sprida evangeliet, avslutar Jenny Thorén.

Gabriel Djärf

Tillväxt ja, det är ett ord man ofta associerar till numerär utveckling och visst är det fantastiskt att vår församling växer i antal! Det ska vi vara tacksamma för, men församlingens viktigaste tillväxt tror jag ligger i att människor har tillväxt i sin tro och sina gåvor – att komma i funktion för Gud.

Som ordförande kommer jag jobba för att Fjällstugan får vara en plats där det ges möjlighet att finna, utveckla och växa i sina gåvor. Detta innebär också att människor som tidigare betraktat församlingen på distans blir nyfikna och söker sig närmare - det är min bild av en församling i tillväxt.

Petter Jacobs

Under julen påminns vi om våra rötter. I mötet med våra släktingar tvingas vi att möta oss själva. Vem är jag egentligen? Varför blev jag som jag blev? Hur ser mitt liv ut? Vad är viktigt i mitt liv?

Låt frågorna komma fram och skjut inte bort dem. Jag tänker att adventstiden är en tid då vi får stanna upp och fundera över våra liv mitt i kaos och familjerelationer. Så länge vi för samtalet och bryter våra liv mot frågorna växer vi.

Vad handlar julen om? Julen handlar om ett barn som föddes i ett stall, levde i fattigdom, dog som trettioårig på ett kors och begravdes i en annans grav. Han hör inte precis till dem som lyckades här på jorden, tvärtom. Men utan honom kan ingen enda människa idag verkligen lyckas i livet. Jesus levde sitt liv för andra människor med en enda baktanke: att älska människor. Hur vill du leva ditt liv?

Jag vet inte hur du upplever julen; ensam, stressig, underbar, mysig, tråkig, viktig, hemsk eller splittrande (eller kanske alltihop). Oavsett med vilken förväntan du har på julen bjuder Jesus själv in oss i reflektion kring våra egna liv. I den splittrande julen uppstår en möjlighet till eftertanke – vem är jag? Vart är jag på väg?

John Ahlström
Pastor i Andreasförsamlingen

Det är fullt av liv i huset varje dag. Runt 300 besökare söker sig dagligen till Fjällstugans olika verksamheter, antingen man ska gå på gudstjänst, vara med i samtalsgrupp, scouter eller tonår, ha konfirmationsundervisning, delta i bibelstudier, barnaktiviteter, fester, konferenser, musikkvällar med mera. Vill man äta lunch, fika eller fira bröllop så är vår restaurang den bästa platsen.

Fjällstugan drivs av Andreasförsamlingen som är en av landets mest växande församlingar. På sju år har vi ökat från cirka 200 medlemmar till 330. Drygt hälften av församlingens medlemmar är under 40 år. Välkommen du också, ung som gammal.

Fjällstugan är en central samlingsplats mitt på Bymarken med gångavstånd till Dalvik, Hisingstorp, Lerhagen, Vätterslund och Stattutområdet. Här finns alla möjligheter att hitta något för dig i vårt breda utbud. Titta gärna i kalendern och se om det händer något redan idag. Och du, man måste inte vara med i församlingen för att delta hos oss. Vi har flera medarbetare som kan möta upp för att svara på frågor eller föra samtal med dig personligen här på Fjällstugan, i telefon eller via e-post.

Fjällstugan och Andreasförsamlingen har något för alla. Bymarkens bästa mötesplats.

Bo Rybrand
Ordförande i Andreasförsamlingen

En helg i mars for en liten grupp från Fjällstugan till retreatgården Wettershus mellan Huskvarna och Gränna. Under ledning av pastor Johan Einarsson skulle vi tillbringa ett dygn tillsammans - helt tysta. Andakter och meditation och måltider var på schemat men även möjlighet till kroppslig rening i bastun.

Vi anlände på fredagskvällen och efter att ha installerat oss i egna rum fick vi kvällsmat och en introduktion av helgen. Vi blir ombedda att stänga av mobiltelefonen och att göra klart med eventuella bekymmer på hemmaplan. Det finns inte heller radio på rummen för på Wettershus lämnar man den moderna världen utanför. Det kan låta som krav men är i själva verket ett sätt att uppnå kravlöshet.

Vid aftonbön i kapellet inleddes tystnaden. Meningen med att inte prata är att var och en ska lyssna inåt sig själv eller få en öppnare kommunikation med Gud. Enda gången man använde sin röst var vid sång och bön vid matbordet eller under de regelbundna samlingarna i kapellet. Det var första gången jag var på en tyst retreat och det var en märklig men stark upplevelse att sitta ned tillsammans runt matbordet och skicka maten mellan oss utan att ett enda ord yttrades.

Efter morgonbön i kapellet och en tyst frukost var det dags för meditation under ledning av Johan Einarsson. Inget på schemat är obligatoriskt - att bara ta en promenad och njuta av omgivningarna uppmuntras också.

Det kan liknas vid en rening av själen att delta i en tyst retreat, medan bastubadet på lördagskvällen renar till det yttre. I bastun fuskade vi med tystnaden, Johan och jag, vilket inte gjorde så mycket när ingen annan stördes i sin tystnad.

Vi var sju stycken på retreaten och vi serverades mycket god mat av gårdens husfolk - totalt fyra frivilligarbetare som denna helg fanns på plats för att sköta det praktiska i driften av Wettershus under ledning av en husmor. Wettershus ligger på klippkanten högt ovanför Vättern. Tidigare var stället konstnären Gunnar Zilos sommarbostad. På 1960-talet sålde hans änka gården till personer som bildade en stiftelse för att bedriva retreatverksamhet på platsen.

Motorvägen E4 byggdes bara några år senare alldeles intill gården bakom skogen. Den är idag en ständig påminnelse om bruset i världen utanför, allt medan vi själva befinner oss i en annan lugnare tillvaro under retreat - något alla borde prova på att göra.

Gabriel Djärf

Några veckor senare, i mitten på maj, kunde man läsa på tidningen Dagens hemsida om hur en nordirländsk lovsångsgrupp, Rend Collective Experiment, släppt en version av lovsångsklassikern ”How great is our God (Så stor är vår Gud)” som rusat skyhögt på musiklistor. Det unika med låten är att den framförs utan vanliga musikinstrument. Det enda ackompanjemang som används i hela videon är fem telefoner av märket iPhone som simulerar gitarr, bas, piano och trummor.

Vad vill då det här säga? Jo, att det passar Gud precis lika bra att vi prisar Honom högljutt, rytmiskt och med nya tekniker som att vi gör det med stillsamhet och tystnad. Varje människa är unik. Eftersom Gud har skapat oss olika blir Han förmodligen jublande glad över att vi väljer så många olika sätt att visa vår kärlek.

För tänk vad roligt det måste vara för Gud att nås av lovsånger från stora församlingar, se innovativa klipp på Youtube skapade med teknik som inte fanns för tre år sedan, lyssna till stilla böner eller klassiska psalmer, allt för att prisa Honom. Det är vad man kan kalla en salig blandning!

Sofia Arnoldsdotter

Kuddar och täcken ligger på golvet och vi sätter oss i en ring. Denna dag är det Jacob Rosdal, vår ungdomsledare, som står för programmet, annars är Ingrid Wadskog huvudansvarig.

Han använder sig också av andra instrument och gosedjur för att illustrera låtarna. ”Hemliga lådan” verkar vara populär och en favoritlåt är ”Kroppen är toppen”! De mindre barnen gläds åt musik och rörelser medan de lite äldre lär sig sånger utantill.

De som kommer är både församlingsföräldrar men också många andra. Det är viktigt att få kontakt med barn och föräldrar som inte brukar gå till kyrkan. Just nu är det även många pappor som går med sina barn, vilket både är roligt och positivt.

Jag får en pratstund med Anna och hennes son Morris som är 13 månader:

– Det är väldigt roligt att komma hit en gång i veckan, säger Anna som märker att även väldigt små barn känner av sång och rytm.

Träffar också 4-årige Hannes. Han gillar låten ”Nyss så träffa jag en krokodil”. Sen visar han mig att han har ett batmanplåster på fingret...

När jag lämnar barnmusiken finns sångerna kvar i huvudet så jag trallar hela vägen hem.

Charlotta Hervius

- Församlingen har verkligen varit en växtplats för mig, säger Jacob. Jag har fått växa i min person, jag har fått testa nya saker och vågat göra bort mig. Och församlingen har visat sin uppskattning längs hela vägen och visat att de trott på mig!

Att sammanfatta åren i Fjällstugan är en svår uppgift då de har sett väldigt olika ut. Det har byggts på en tredje våning på kyrkbyggnaden och många nya människor har hittat vägen hit.

- Fjällstugan har haft en positiv andlig växtvärk. Vi har haft mycket praktiska delar att fokusera på i och med bygget men det senaste året har vi ställt det andliga i centrum, till exempel hur ska vi göra med gudstjänsterna? Vad gör vi med de som inte får en sittplats inne i kyrksalen, berättar Jacob.

Arbetet har inneburit hundratals relationer. Jacob har stött på människor i alla åldrar under alla veckodagar. En del har han träffat en gång i veckan, andra någon gång i månaden. Jacob berättar att han hade en väldigt talande dröm för drygt ett år sedan.

- Jag drömde att mitt namnregister inombords var fullt. Jag kunde verkligen inte lära mig ett enda namn till.

Något som tydligt uttrycker hur det kan kännas när man som ungdomsledare möter nya människor och ständigt fyller på med nya relationer.

Nu går Jacob vidare i livet och kommer till hösten att plugga ledarskap och teologi. Väldigt snart kommer han även att få njuta av den nya rollen som pappa. Vi önskar Jacob lycka till och tackar för den tid och det engagemang han gett Fjällstugan!

Kristin Wolbe

I det här läget planeras för en ny nationell kyrka i vårt land. Basen ska utgöras av Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige. En fråga är vad den nya kyrkan ska heta, men den stora frågan är: Vad ska den ha för budskap till vår tid. Jag läste på en blogg att vi förhoppningsvis ska få en modern kyrka. Vad är det? Ska kyrkan modernisera sitt budskap för att vara i tiden? Finns det ett bäst föredatum för evangeliet?

Vad är föränderligt och vad är evigt? Paulus ber vid ett tillfälle om hjälp i bön att formulera budskapet med de rätta orden. Då hade han redan formulerat sig i några av sina tyngsta brev, men kände tydligen behov av att hitta nya ord för ett gammalt budskap.

I ett globalt perspektiv växer Kristi kyrka så det knakar. Det har aldrig funnits så många kristna i världen som det finns just nu. Närmare 100 000 tar varje dag ett personligt beslut att bli kristna. Uppskattningsvis 3000 församlingar bildas varje vecka. Men expansionen sker inte i Europa och Amerika utan i Latinamerika, Afrika och Asien.

Vad är det för typ av kristendom som är på frammarsch? Vad är hemligheten bakom att Klara kyrka mitt i Stockholms city måste dubblera sina gudstjänster då människor strömmar till bönemöten, lovsång och nattvard? Hemligheten ligger i bönen, svarar prästen Carl-Erik Sahlberg. Bön.

I en modern tid är kyrkan kallad att finnas där med sitt evangeliska budskap och historiska arv:

1. Ödmjuk och tjänande.
2. Kristuscentrerad.
3. Bedjande.
4. Andeledd (karismatisk)

Det luktar Apostlagärningarna. Ligger det i tiden, det verkar närmast reaktionärt? Ja, men det kan komma en tid då det reaktionära blir det revolutionära.

Thor-Björn Bastås
Pastor i Andreasförsamlingen

Vi fick tillsammans ihop 31 030 kronor. Ett gott resultat som vi nu har skickat till Svenska Missionskyrkans systerkyrka och som omvandlas till viktiga insatser för folket på Haiti.

Sedan början av 1980-talet har Marie och Bosse bott i Trånghalla och Bankeryd. De har fyra barn som är mellan 20 och 28 år gamla. Ingen av barnen bor hemma längre vilket i sig innebar en stor förändring efter nästan tre decenniers familjeliv.

– Det blev ett tomrum, nästan som en sorg när barnen inte längre bodde med oss, säger Bosse. Det tog ett tag men sen insåg vi att det var en möjlighet, konstaterar han.

De bestämde sig för att flytta och låta det bli en liten nystart. Nu bor de på Vätterslund och är med i Andreasförsamlingen som de tillhörde för trettio år sedan.

– Det handlar om att ta små steg och låta Gud leda, säger Marie. Man kan inte sitta hemma i fåtöljen och vänta på “det stora tilltalet“. Man måste vara i rörelse och ibland får man backa tillbaka eller gå åt sidan.

– Bara att få nya grannar, att bjuda in dem till oss och få lära känna dem ger oss något nytt, menar Marie.

En hobby för Bosse är musik. Han är trummis i flera olika konstellationer.

– Jag spelar bland annat med Torkel Eeg-Olofsson, säger han. Det var Torkel som introducerade jazz för mig och nu är det den musik jag trivs bäst med. Jazz är fritt och skapas i nuet, säger han.

Både Marie och Bosse arbetar som lärare, men Marie har också det senaste året blivit egen företagare. Hon producerar bildspel med musik och texter, t ex om kulturen och historien kring en plats eller en ort. Den första produktionen var ett bildspel om Bohus-Malmön.

När man pratar med Bosse och Marie märker man tydligt deras omtanke om andra människor. De har alltid varit socialt engagerade – dels som ledare för barn- och ungdomsverksamheter inom kyrkan, men familjen har också varit avlastningshem och tagit emot barn åt kommunens socialtjänst. På Fjällstugan är Bosse nu ledare för nyingscouterna och Marie är engagerad i verksamhet för lite äldre - unga vuxna.

Det behövs fler mötesplatser för människor anser Marie och Bosse. Många människor i vår omgivning behöver hjälp, kanske genom att med små steg komma vidare i livet.

– Det finns så många ensamma människor, både gamla och unga, säger Bosse. Det finns så stora behov, avslutar han.

Gabriel Djärf

En utrensning kan handla om att säga nej och sätta stopp när allting rullar på för fort. Kanske sitter du fast med uppgifter på jobbet eller fritiden som du egentligen inte vill eller kan göra, men fortsätter med för att det tar emot att säga ifrån. Den där saken du alltid får ont i magen av att göra.

En anledning till att rensa ut bland sina aktiviteter kan också vara att lämna plats åt andra. Många av oss mår bra av omväxling, och blir inspirerade av nya utmaningar med jämna mellanrum. Det behöver inte alltid vara något stort.

På internetsidan www.365saker.se finns det samlat konkreta tips på saker och utmaningar att göra. Det kan vara en bra plats att hitta idéer, att dela med vänner och att starta en positiv spiral som ger dig inspiration, mod och nya erfarenheter. Här är några exempel på tips från 365saker.se:

• Tips 405: Fyll ditt ordförråd. Lär dig vad ett nytt ord betyder, eller varför inte ta reda på vad ett ord du är osäker på verkligen innebär.
• Tips 393: Ring Farmor och farfar. Eller någon annan släkting eller kär vän du alltid tänker att du borde ringa till men det blir aldrig av.
• Tips 387: Sätt dig bredvid någon på bussen. Att inte sätta sig bredvid någon på bussen är en väldigt lustig norm här i Sverige. Det roligaste jag vet är när folk till och med hellre står än sätter sig bredvid någon.

Från och med nu tycker jag att vi rör om lite i mellanmjölkssverige! Så nästa gång du sätter dig på bussen, sätt dig bredvid någon. Du behöver inte prata med människan om du inte väldigt gärna vill förstås.

• Tips 385: Lär dig äta med pinnar.
• Tips 300: Skaffa en inspirerande mentor.
• Tips 321: Bekämpa barnfattigdomen.

Som ni ser är tipsen fler än de 365 som från början var tanken med webbplatsen. De är varierande både vad gäller allvaret och utmaningen i dem, från smått till stort, från komiskt till allvarligt. Det de har gemensamt är att de är tänkta att inspirera dig till att testa nya saker, våga nya utmaningar och förhoppningsvis i din tur inspirera andra till att utvecklas genom att slänga ut gammalt och fylla på med nya erfarenheter.

Lycka till!

Ps. Om du testar något av tipsen från sidan, meddela gärna redaktionen så kan vi skriva om det i kommande nummer.

Sofia Arnoldsdotter

Tina Lofthammar:
När jag får vårkänslor kan det bli problem med att jag vill göra allt och helst samtidigt. Måla om, greja i trädgården, vara med hästarna och göra grejer med Axel och Christian. Tur att man får mer energi...

Johan Gustavsson:

Att sätta sig på 3:e våningen och ta kyrkkaffet! Sedan älskar jag fågelsång, av det blir man glad!

Nils-Erich Reuterdahl:
Kommer ut en morgon, njuter, nu är våren på gång! Talgoxen sjunger, solen värmer. Tar ut MG:n, cabbar ner och rullar ut i vårlandskapet. Det är en härlig upplevelse.

Annamaria Johansson:

Att vara i naturen och se hur allting vaknar till liv igen. Att se träden slå ut och det gråa får färg. Dessutom får jag inspiration till att måla. Och en längtan att få träffa nya människor och att umgås med vänner.

Ordet inspiration betyder inandning, kan också vara hänföra eller påverka. Källa: Prismas Uppslagsbok

Charlotta Hervius

Pionjärarbete måste vara långsiktiga anser Gustav, så trots en begränsad verksamhet känner de sig förvissade och glada över att vara i Guds vilja. Pionjärprojektets vision är tredelad: Nära Jesus, nära varandra och nära vår omvärld. I praktiken innebär det att de prioriterar relationsskapande arbete. Gustav menar också att de försöker hitta fram till en relevant verksamhet. Idag bedriver de stickkafé, babyrytmik och på söndagar träffas de till Gudstjänst. Framöver hoppas de komma igång med både kvinno- och mansfrukostar samt en Alpha-grupp.

På frågan om vår roll som stödförsamling nämner Gustaf behovet av förbön och självklart är mer eller mindre organiserade besök och utbyten betydelsefulla. Du kan läsa mer på: www.orestrandskyrkan.se

Johan Gustafsson